Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Anders-Petter Andersson

Datorteknologi och musik berikar livet för barn och unga med omfattande funktionsnedsättningar.
Det visar musikvetaren Anders-Petter Andersson genom sin forskning om så kallad interaktiv musikteknologi inom Rhyme, ett norskt tvärvetenskapligt projekt.
Tillsammans med teknikutvecklare, kompositörer och designers bryter Andersson ny mark på området musik och hälsa.

– Under de senaste 15 åren har de positiva hälsoeffekterna av traditionellt musikutövande – att spela musik, sjunga i kör, dansa och lyssna på skivor – bekräftats av en rad undersökningar. Samtidigt har musiken genom datorns intåg på ett helt annat sätt än tidigare blivit tillgänglig i vardagslivet genom såväl tv-spel, sociala medier som "smartphones". Datorns fenomenala egenskaper att minnas och lära gör att den som ett musikverktyg kan svara och skapa förväntningar hos den som spelar, men också väcka nyfikenhet hos andra i omgivningen. Med Rhyme-projektet tar vi fasta på hur datorbaserad musikteknologi inte bara kan stimulera barn och ungdomar med funktionsnedsättningar till att leka på sina egna villkor, kommunicera och lära sig, utan också stärka deras sociala band med närstående.

Berätta mer om Rhyme-projektet?
– Projektet är ett samarbete mellan Arkitektur- och Designhögskolan i Oslo, Center för musik och hälsa vid Norges Musikhögskola, liksom Informatik vid universitetet i Oslo. Projektet är finansierat av Norges forskningsråd (motsvarande Vetenskapsrådet i Sverige) och vi arbetar med utställningar, design, teknikutveckling och tester med barnen och deras familjer. Det handlar alltså om att stärka hälsan hos barn med betydande svårigheter att röra sig och använda verbalt språk genom design och bruk av på samma gång interaktiva och taktila musikteknologier – alltså sådana som man kan samspela med på ett sofistikerat sätt, men på samma gång använda genom enkel beröring. Målet är att begränsa isolation och passivitet och vi utgår därför från en resursorienterad syn på kultur och hälsa, som i stället för sjukdomen kretsar kring vad en person faktiskt klarar av att göra.

Ni har tagit fram specialdesignade smartphones?
– Vi arbetar med barn som ofta blir isolerade från den övriga familjen på grund av sin funktionsnedsättning. Samtidigt använder de flesta familjerna sociala medier i smartphones som iPhone och Android. Eftersom vi vill att hela familjen skall engagera sig så underlättar det att teknologin är så att säga åtråvärd och spännande för exempelvis andra syskon. I teknologin ligger därmed en outnyttjad social potential, som kan få syskonen att öka kommunikationen med varandra. Vad vi gör är att komplettera denna teknologi, som i sig redan har ljudkort och mikrofoner, med specialanpassade gränssnitt och programvara. Vi designar datorprogram och taktila gränssnitt i textil innehållande sensorer som svarar på beröring, tal, ljus, kamera, projektor med dynamisk grafik, samt mobila trådlösa teknologier som gör att man kan inkludera andra som befinner sig på avstånd i den sociala gemenskapen.
– Musikmässigt utgår vi framförallt från akustiska musikinstrument som på många sätt har en stor rikedom, inte minst kulturellt. De ger associationer till lokala och globala musikkulturer, och historiska epoker. De inspirerar också virtuosa musiker att trolla fram oförglömliga musikupplevelser, såväl Bruce Springsteen som Michael Jackson, Birgit Nilsson och Esa-Pecka Salonen. Akustiska instrument har dock vissa begränsningar, som att användarens färdighet och styrka har betydelse för hur mycket de låter. Men med hjälp av datorprogram kan man göra så att en person som är fysiskt svag ändå kan få en kraftig respons, vilken kan växa med användarens ökande förmåga att bemästra gränssnittet.

Vad har du lärt dig av arbetet med unga med funktionsnedsättningar?
– Jag hade faktiskt förutfattade meningar om vad barnen och ungdomarna kunde klara av som kom på skam. Till exempel trodde jag att man måste förenkla musikspelandet för att det inte skulle bli för svårt och bara ta med enkla klanger och harmonier. Men vi upptäckte att problemet snarare är att det förenklade blir tråkigt över längre tid och att det var det sofistikerade som stimulerade mest.
– Oliva, en flicka med nedsatt hörsel, älskade att leka med komplexa elektroniska noise-ljud som hon tyckte om och hörde bättre än akustiska instrument. David med autism och svårigheter att röra sig fick med samma noise-ljud för första gången ett verktyg som gjorde att han kunde säga nej och göra uppror mot sin mamma. Davids mamma ville först helst att David skulle sluta göra oljud tills hon insåg att han för första gången kommunicerade och tog egna initiativ. Blyga Wendy med Downs syndrom vågade normalt inte säga något i klassen, men genom att interagera med programvara i en stor textil kunde hon sjunga för full halls – genom sitt utforskande av teknologin kunde hon förvränga rösten så att hon lät som en papegoja eller en basröst.

Personfakta

Tjänst: forskare i Rhyme-projektet på Arkitektur- och Designhögskolan i Oslo, postdoktor i interaktiv musikteknik och hälsa på Högskolan Kristianstad, adjunkt i interaktiv ljuddesign på Högskolan Kristianstad, samt ljuddesigner i gruppen MusicalFieldsForever
Ålder: 43 år
Familj: fru
Forskningsintressen: musik, interaktiv teknologi och hälsa
Drivkraft: skapa ljud och musik och förstå deras betydelse för människor i bruk
Fritidsintressen: nya konstnärliga uttrycksformer, språk, filosofi, vandring, leva på landet

Läs mer: Om Anders-Petters arbete på forskningsprojekt Rhymes webbplats: www.rhyme.no
Du kan också läsa hans avhandling Interaktiv musikkomposition genom att klicka här: hdl.handle.net/2077/30192

[Intervjun gjord av Daniel Brodén och publicerad 2013-03-07]

Kontaktinformation

Centrum för kultur och hälsa

Box 200, 405 30 Göteborg

Sidansvarig: Daniel Brodén|Sidan uppdaterades: 2013-04-26
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?