Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Johannes Lunneblad

Forskning på området kultur och hälsa kan problematisera de sociala orättvisorna i dagens Sverige. Det poängterar Johannes Lunneblad, docent i pedagogik vid Göteborgs universitet.
– Det är viktigt att ett samhälle som kallar sig för ett välfärdssamhälle ger alla människor samma förutsättningar för hälsa, vilket tyvärr är långt ifrån fallet idag, säger Lunneblad.

Du har anlagt ett hälsoperspektiv på mottagandet av nyanlända flyktingbarn i förskoleåldern?
– Ja, det var ett arbete inom ramen för det nyligen avslutade forskningsprojektet "Barnens bästa", där jag samarbetade med Angereds stadsdelsförvaltning. Mottagandet av flyktingbarn är ett ämne som rör hälsa i vid mening. Den sociala miljön där man bor spelar stor roll – den påverkar både hur människor mår och vilka chanser i livet de får.
– Det är påtagligt hur man från stat och kommun kan jobba för att stärka flyktingfamiljerna i deras vardag. En del familjer har varit med om traumatiska händelser, som påverkar hur de mår och deras möjligheter att ta hand om sina barn. Det är viktigt att kunna erbjuda dem trygga punkter i livet och stöd, men på samma gång inte frånta dem sin roll som föräldrar.

Hur ser samhällets stödstruktur ut för bemötandet av nyanlända flyktingar?
– Under tiden som projektet pågick övergick faktiskt ansvaret för introduktionen av flyktingar till samhället från kommunerna till Arbetsförmedlingen. Därmed försvann en hel del etablerade funktioner, inte minst samarbetet mellan de så kallade introduktionsenheterna och läkare och barnavårdscentraler. En konsekvens blev att det inte längre fanns någon som hade ett samordnande ansvar eller en överblick över var de nyanlända flyktingbarnen fanns, vilket gjorde det svårt för oss i projektet att ens lokalisera dem. På så vis medförde reformen att viktiga samlade kunskaper gick förlorade, både medicinska och sociala.

Du forskar allmänt om unga i förorten ur ett socialt rättviseperspektiv?
– Jag samarbetar idag med Ove Sernhede, som är ungdomskulturforskare och professor vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande. Vi är framförallt intresserade av den etniska och sociala segregeringen, liksom hur samhällets strukturer påverkar hur ungdomar mår och vilka val de kan göra i livet. Inte minst skolan bidrar till att forma självbilden hos människor och i många fall reproducerar skolan i förorten en känsla av hopplöshet – att man ändå inte kommer att bli något i livet. Samtidigt studerar vi också de motberättelser som ungdomarna själva skapar om sina möjligheter och plats i samhället.

Kan man säga att du vill tillföra en alternativ infallsvinkel?
– Mycket av förväntningarna på forskningen idag handlar om att få snabba svar, till exempel hur vi skall få ut folk på arbetsmarknaden eller höja betygen i skolan. Men det är viktigt med djuplodande undersökningar om hur sociala strukturer ser ut och hur människor upplever sin tillvaro. Själv arbetar jag arbetar utifrån en etnografisk metod, vilket innebär att jag följer och studerar människor i deras vardag.
– Forskning som är känslig för människors vardagliga liv får ofta fram mer komplexa svar än kvantitativa studier. Men givetvis är också till exempel statistiska perspektiv mycket viktiga – jag använder och bygger mycket av min forskning på statistiska undersökningar.

Personfakta

Tjänst: docent i pedagogik
Ålder: 42 år
Familj: ja
Forskningsintressen:
frågor kring barn och ungas uppväxtvillkor
Drivkraft: flera – arg över samhällsutvecklingen, men också roligt att lära och utvecklas som forskare
Fritidsintressen: att läsa, musik

[Intervjun gjord av Daniel Brodén och publicerad 2013-09-25]

Kontaktinformation

Centrum för kultur och hälsa

Box 200, 405 30 Göteborg

Sidansvarig: Daniel Brodén|Sidan uppdaterades: 2013-10-04
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?