Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Niclas Hagen

Forskare har mycket att vinna på att överbrygga klyftan mellan humaniora, samhällsvetenskap och medicin. Det betonar Niclas Hagen, samordnare för det nya nätverk för medicinsk humaniora som byggs upp vid Göteborgs universitet.
– Medicinsk humaniora är ett heterogent begrepp som brukar avse humanioraperspektiv på medicinska spörsmål. Men i grunden är det fråga om ett mångdisciplinärt fält där olika forskningsperspektiv på medicin och hälsa kan mötas och korsbefrukta varandra. Genom att föra en dialog med varandra kan forskare från olika ämnesområden bredda sina kunskaper och få nya perspektiv.

– I Sverige är medicinsk humaniora ett relativt nytt område, men det är väl etablerat i till exempel Storbritannien. Min uppgift är att knyta ihop den befintliga forskningen inom fältet vid Göteborgs universitet och initiera nya projekt. Eftersom det idag framförallt är forskare inom de humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnena som arbetar inom medicinsk humaniora ligger det en utmaning att engagera forskare på Sahlgrenska.

Du har själv en tvärvetenskaplig bakgrund?
– Jag började mina universitetsstudier inom naturvetenskapen och läste bland annat genetik. Samtidigt hade jag ett intresse för samhällsfrågor och studerade statsvetenskap och sociologi. Det har sedan flera år tillbaka funnits en stor samhällsdebatt om konsekvensen av de ökade kunskaperna om den mänskliga genetiken och vid Lunds universitet bedrevs mycket av forskningen i frågan inom ämnet etnologi. På så vis kom jag att doktorera i ett humanistiskt ämne.

Din egen forskning handlar om relationen mellan medicin och samhälle?
– Jag skrev avhandlingen Modern Genes: Body, Rationality, and Ambivalence (2013) om personer som är drabbade av Huntingtons sjukdom. Det är en hemsk, obotlig neurologisk sjukdom. Alla som bär på den gen som orsakar sjukdomen kommer för eller senare att insjunka. Sedan början av 1990-talet så kan de som befinner sig i riskzonen testa sig och den som får reda på att man bär på anlaget hamnar i ett oklart gränsland mellan frisk och sjuk. Därigenom ställs människan och vården inför en situation där individens perspektiv gärna skaver mot hur vårdapparaten ser på saken, eller för den delen byråkratin i form av Försäkringskassan. Man kan på ett teoretiskt plan beskriva problematiken som en krock mellan den mänskliga livsvärlden och systemet.

– Samtidigt som det finns motsättningar mellan perspektivet hos individen och samhällsapparaten händer det saker och ting när de möts. Till exempel kan vården ta till sig människors perspektiv och förändra sitt arbete. Ett av de projekt som jag arbetar idag är "Treatments of the Future" som utvecklar en modell för ökat patientdeltagande i forskningen om Huntingtons sjukdom. Genom att stärka dialogen mellan forskningspersoner och forskare kan man berika inte bara den mänskliga dimensionen av forskningsprocessen, utan också den medicinska kunskapsproduktionen.

Personfakta

Tjänst: Forskare och samordnare vid Humanistiska fakulteten.
Ålder: 45 år.
Familj: Sambo.
Forskningsintressen: Jag är intresserad av samspelet mellan forskning och det omgivande samhället.
Drivkraft: Kreativitet.
Fritidsintressen: Idrott, både att utöva och att beskåda. Att vara med min familj.

[Intervjun gjord av Daniel Brodén och publicerad 2015-06-10]

Kontaktinformation

Centrum för kultur och hälsa

Box 200, 405 30 Göteborg

Sidansvarig: Daniel Brodén|Sidan uppdaterades: 2015-06-15
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?